Jag har tidiga barndomsminnen av den minsta blomman av de alla. Jag tycker än idag att det är konstigt att något så litet kan bli så skulpterat och perfekt. Ofta är det lilla allra vackrast! Man måste bara ha tid att gå nära och studera lite extra (och tid är det alltid bristvara på).
Idag har också de första rosorna i trädgården slagit ut. Även de påminner om barndomen. De doftar precis som min mormors rosenvatten ❤️
En sista liten bild på ytterligare en stor skönhet i miniformat.
🌺🌸🌺🌸🌺🌸🌺🌸🌺🌸🌺🌸🌺🌸🌺🌸